Abbie Waterburg! Grattis så jättemycket Abbie! Hon skrev den försvunna hingsten. Och jag har länkat henne, och nu kommer berättelsen upp på bloggen!: Den försvunna hingsten Abbie kollade ner i vattnet. Hon tänkte på sin mamma, sin älskade mamma. Hon hette Jordan. Men Abbie tänkte att hennes mamma hade det bra där uppe i himlen. Abbie tänkte springa hem till sin pappa, han var som vanligt stressad och arg. Men innan Abbie gick till sin pappa så tänkte hon för att vara snäll mot sin älskade pappa och tänkte plocka några äpplen till honom. Då hon såg det...... En vacker hingst och en..... PUMA!! Hingsten var svart och stor och hade lång glänsande man... Abbie blev livrädd när hon såg . puman. Hingsten skrämde iväg puman och Abbie sprang hem till sin pappa, utan äpplen. Hon hade blivit så rdd när hon såg puman. Den kan ju attakera en stor hingst hur lätt som helst! Abbie vågade inte berätta det för sin pappa men hon sa det till sin mamma.Jordan dog när Abbie var 5 år och nu är Abbie 12 år. Abbie tyckte det var en så hemsk händelse att hon nästan gjorde självmord! Mitt i natten sprang Abbie ljudlöst ut in i skogen och ut på ängen och dät stod han... Den hon ville träffa.. Den svarta hingsten. Den vackra hingsten. Abbie kollade länge på hingsten innan hon märkte att det blev ljust! Hon sprang så fort hon kunde hem så hennes pappa inte blev arg. För det kunde hända att han slog Abbie. Men abbie kom hem i tid och hennes pappa kom hem super glad! Titta vad jag har fångat! Ropade han till Abbie med ett brett leende. Det var... Det var... PUMAN! Abbie blev så glad att han fångat puman. Inte för att det var kul att Abbies pappa hade dödat ett djur utan för att den svarta hingsten kunde vara trygg. När Abbie skulle köpa lite ost av Will och gå till äppellunden för att plocka lite äpplen såg hon inte den svarta hingsten. Hon kollade förtvivlat överallt men såg inte den svarta hingsten någonstans. Abbie tänkte väll att den sov någonstans eller badade. Men Abbie såg inte den svarta hingsten på två månader. Abbie blev orolig och leteade överallt men ingen svart häst fanns där. Men en dag hittade hon den och döpte den till Dimman. Det kunde hända så att Dimman bara försvann i en eller två månader eller mer. Abbie klappad Dimman på mulen. Först var dimman lugn och snäll men sen började han vifta med hovarna framför Abbie. Abbie hann undan. Hon gick tillbaka till Dimman och skulle precis klappa honom på mulen när Dimman försvann i rök. Vad hände tänkte Abbie för sig själv. Abbie hörde en röst bakom sig. Rösten lät som Abbies mammas röst. Hon vände sig hastigt mot hållet rösten kom ifrån men ingen var där. Abbie tänkte om det var någon som drev med henne. Abbie fyllde 13 det året och inget konstigt hände. Abbie såg aldrig mer Dimman och hon förstod att Dimman inte var en vildhäst utan en änglahäst. Och då förstod Abbie att hennes mamma och Dimman mådde bra där uppe i himlen. Abbies pappa har blivit mycket gladare och abbie och hennes pappa flyttade hem till steve stall! Men det Abbie drömmer om varje natt är hon och Dimman galopperar över Edwindsfälten tillsammans! SLUT! ps. det finns en bild den kom bara nt med.//