5 delen: Precis innan solnedgången gick jag ut en promenad. Utan Milly, utan Lisa, bara mig själv. Jag var ute ganska länge, tankarna fick bara rinna av. Jag gick längs stranden. Sedan satte jag mig ner i sanden och tittade mot havets vågor som rullade sakta upp mot mig, och sedan rusade vågorna tillbaka mot havet igen. Jag frös lite grann i kvällens svala, men ändå lite kyliga vindar. Jag satt där en bra stund och bara tittade ut mot horisonten. Solnedgången gjorde så att det lyste ljust gult och orange runt omkring sig. Sedan gick jag tillbaka igen. När jag bara var en liten bit bort från stallet kände jag en konstig lukt. Det luktade lite bränt. I början brydde jag mig inte, men när jag skymtade stallets tak såg jag det fasansfulla, stallet stod i lågor! Eld flammade ut genom fönstren. Och stallet, STALLET! Lisa kom springande. " Katy, Katy! Det brinner!" skrek hon över hela stallplanen. "vad har hänt?!"u frågade jag. "vi vet inte, men vi måste rädda hästarna!" skrek hon igen och vi båda sprang in till stallet. de andra hästarna var borta även Laylas. Jag öppnade boxdörren till en minst sagt, rädd Milly. hängde hennes träns över axeln och hennes schabrak och fattade sedan gallop ut mot stallet. Lisa var precis bakom mig. Jag höll mig hårt i manen. När jag sedan kastade en snabb blick över axeln mot stallet såg jag Elise skymta i lågorna. Det ar det sista jag såg innan de gråsvarta ögonen och det långa svarta håret, ramlade ner i en hög i eldlågorna.... Jag och Lisa galopperade så långt vi kunde. Tillslut satt vi av. Jag tränsade Milly, och när jag och Lisa bundit fast hästarna vid ett träd satte vi och på marken. Då kände jag något hårt, i bakfickan. Jag tog upp vad det nu var, och det var en mobiltelefon! Med lite batteri kvar. Jag försökte ringa mamma, men jag hade ingen täckning så jag stängde av den. "vad gör vi nu då?" sa ja och suckade. "Jag är iallafall jättetrött, hästarna har redan somnat." sa Lisa och gäspade. Vi hittade ett träd och under det tog vi våra schabrak som täcken, och en tova mjukt gräs som kudde. Jag var rädd. Jag somnade med mitt 445:e får jag räknat för att somna. //