hej! gjorde ett collage på italien, mst sluta Ciao! //

sun sun, beautiful sun.... //

hej! Åker till La´ Italia i två veckor, förutom några tidinställda kommer bloggen bli still. Ledsen.... men men! tidinställda kommer det, hihi! //

Nästa morgon vaknade precis innan solen gått upp. Jag vaknade skakande av kyla, och jag kallsvettades och var rädd. Jag hade drömt mardröm. Jag kommer exakt ihåg hur det var, elden flammade ut från fönstren, mina saker, helt uppbrända och Elise. Elise som ramlade ihop i elden. Jag hann inte rädda henne, och Amore.... AMORE! Elise fick aldrig ut honom från stallet! Nej nej nej! Mitt hjärta dunkade fortare än.....normalt. "Lisa, Lisa! Vakna!" sa jag och ruskade på Lisa. " vad är det, var är jag?" sa Lisa som vaknat nu. " branden, elden, hallå!" sa jag och ställde mig upp. Jag borstade av mig, och schabraket. Sedan satte jag på det på Milly. "vart ska du?" frågade Lisa. " hämta Amore, han kom inte ut från stallet. " men han har väl dött isåfall?" "jag ska bara kolla, följer du med?" "nej, får jag din mobil? jag ska kolla efter teckning, vi möts om en halvtimme här, okej?" sa Lisa och jag gav henne mobilen och travade sedan iväg. På långt håll kände jag den brända, fräna lukten i näsan. Milly reagerade också, men följde snällt med. Överallt var det bränt och sotigt, men jag gick in i huset. Allt var bränt, mina saker, Lisas saker, Elises saker. Allt. Då såg jag något som inte var bränt. Något undanstoppat, som om de visste att det skulle brinna, så att den inte skulle gå sönder. En dagbok, Elises dagbok. //

5 delen: Precis innan solnedgången gick jag ut en promenad. Utan Milly, utan Lisa, bara mig själv. Jag var ute ganska länge, tankarna fick bara rinna av. Jag gick längs stranden. Sedan satte jag mig ner i sanden och tittade mot havets vågor som rullade sakta upp mot mig, och sedan rusade vågorna tillbaka mot havet igen. Jag frös lite grann i kvällens svala, men ändå lite kyliga vindar. Jag satt där en bra stund och bara tittade ut mot horisonten. Solnedgången gjorde så att det lyste ljust gult och orange runt omkring sig. Sedan gick jag tillbaka igen. När jag bara var en liten bit bort från stallet kände jag en konstig lukt. Det luktade lite bränt. I början brydde jag mig inte, men när jag skymtade stallets tak såg jag det fasansfulla, stallet stod i lågor! Eld flammade ut genom fönstren. Och stallet, STALLET! Lisa kom springande. " Katy, Katy! Det brinner!" skrek hon över hela stallplanen. "vad har hänt?!"u frågade jag. "vi vet inte, men vi måste rädda hästarna!" skrek hon igen och vi båda sprang in till stallet. de andra hästarna var borta även Laylas. Jag öppnade boxdörren till en minst sagt, rädd Milly. hängde hennes träns över axeln och hennes schabrak och fattade sedan gallop ut mot stallet. Lisa var precis bakom mig. Jag höll mig hårt i manen. När jag sedan kastade en snabb blick över axeln mot stallet såg jag Elise skymta i lågorna. Det ar det sista jag såg innan de gråsvarta ögonen och det långa svarta håret, ramlade ner i en hög i eldlågorna.... Jag och Lisa galopperade så långt vi kunde. Tillslut satt vi av. Jag tränsade Milly, och när jag och Lisa bundit fast hästarna vid ett träd satte vi och på marken. Då kände jag något hårt, i bakfickan. Jag tog upp vad det nu var, och det var en mobiltelefon! Med lite batteri kvar. Jag försökte ringa mamma, men jag hade ingen täckning så jag stängde av den. "vad gör vi nu då?" sa ja och suckade. "Jag är iallafall jättetrött, hästarna har redan somnat." sa Lisa och gäspade. Vi hittade ett träd och under det tog vi våra schabrak som täcken, och en tova mjukt gräs som kudde. Jag var rädd. Jag somnade med mitt 445:e får jag räknat för att somna. //

Abbie Waterburg! Grattis så jättemycket Abbie! Hon skrev den försvunna hingsten. Och jag har länkat henne, och nu kommer berättelsen upp på bloggen!: Den försvunna hingsten Abbie kollade ner i vattnet. Hon tänkte på sin mamma, sin älskade mamma. Hon hette Jordan. Men Abbie tänkte att hennes mamma hade det bra där uppe i himlen. Abbie tänkte springa hem till sin pappa, han var som vanligt stressad och arg. Men innan Abbie gick till sin pappa så tänkte hon för att vara snäll mot sin älskade pappa och tänkte plocka några äpplen till honom. Då hon såg det...... En vacker hingst och en..... PUMA!! Hingsten var svart och stor och hade lång glänsande man... Abbie blev livrädd när hon såg . puman. Hingsten skrämde iväg puman och Abbie sprang hem till sin pappa, utan äpplen. Hon hade blivit så rdd när hon såg puman. Den kan ju attakera en stor hingst hur lätt som helst! Abbie vågade inte berätta det för sin pappa men hon sa det till sin mamma.Jordan dog när Abbie var 5 år och nu är Abbie 12 år. Abbie tyckte det var en så hemsk händelse att hon nästan gjorde självmord! Mitt i natten sprang Abbie ljudlöst ut in i skogen och ut på ängen och dät stod han... Den hon ville träffa.. Den svarta hingsten. Den vackra hingsten. Abbie kollade länge på hingsten innan hon märkte att det blev ljust! Hon sprang så fort hon kunde hem så hennes pappa inte blev arg. För det kunde hända att han slog Abbie. Men abbie kom hem i tid och hennes pappa kom hem super glad! Titta vad jag har fångat! Ropade han till Abbie med ett brett leende. Det var... Det var... PUMAN! Abbie blev så glad att han fångat puman. Inte för att det var kul att Abbies pappa hade dödat ett djur utan för att den svarta hingsten kunde vara trygg. När Abbie skulle köpa lite ost av Will och gå till äppellunden för att plocka lite äpplen såg hon inte den svarta hingsten. Hon kollade förtvivlat överallt men såg inte den svarta hingsten någonstans. Abbie tänkte väll att den sov någonstans eller badade. Men Abbie såg inte den svarta hingsten på två månader. Abbie blev orolig och leteade överallt men ingen svart häst fanns där. Men en dag hittade hon den och döpte den till Dimman. Det kunde hända så att Dimman bara försvann i en eller två månader eller mer. Abbie klappad Dimman på mulen. Först var dimman lugn och snäll men sen började han vifta med hovarna framför Abbie. Abbie hann undan. Hon gick tillbaka till Dimman och skulle precis klappa honom på mulen när Dimman försvann i rök. Vad hände tänkte Abbie för sig själv. Abbie hörde en röst bakom sig. Rösten lät som Abbies mammas röst. Hon vände sig hastigt mot hållet rösten kom ifrån men ingen var där. Abbie tänkte om det var någon som drev med henne. Abbie fyllde 13 det året och inget konstigt hände. Abbie såg aldrig mer Dimman och hon förstod att Dimman inte var en vildhäst utan en änglahäst. Och då förstod Abbie att hennes mamma och Dimman mådde bra där uppe i himlen. Abbies pappa har blivit mycket gladare och abbie och hennes pappa flyttade hem till steve stall! Men det Abbie drömmer om varje natt är hon och Dimman galopperar över Edwindsfälten tillsammans! SLUT! ps. det finns en bild den kom bara nt med.//

hej! Jag har gjort ett collage på mina älsklingar! Blev själv väldigt nöjd med det. Bara så ni vet e det ett hoppcollage, alltså alla bilder är på hästar om ska hoppa elr hoppar. Här e det!: vad tycker ni? Kommentera och skriv!!!! hörs! //